Niclas

30 december 2010 10:30

God morgon!
Vissa artiklar/händelser får mig att gå i gång lite så där extra.
Undrar hur en hovrätt resonerar när det gäller allmän rättspraxis hos gemene man i samhället? Att en kvinna som blir misshandlad i hemmet, hennes likaväl som hennes mans trygga sfär, inte kan freda sig mot våldet bryter radikalt mot den allmänna rättsuppfattningen.
Ställde frågan till mina kollegor vad deras fruar hade gjort om kollegorna hade spöat upp dem, kompisens svar tycker jag är bäst:
- Hon hade slagit en stekpanna i skallen på när jag sov, men det är därför jag älskar henne.
Att begära att en kvinna som inte har den muskelkraft som en man har skall gå i clinch med densamme kan bara klaras av om hon är Polis/boxare el. dyligt och kanske inte ens då. Vad har hovrätten för referenser, vilka signaler vill man skicka? Vi ser en trend i samhället av ökat våld inte bara mot kvinnor utan även i allmänhet, vem håller offrens fana? Ursäkta språket, men inte fan är det hovrätten!
Gott nytt år!
I den hälsningen är hovrätten exkluderad...

Illwill

31 december 2010 01:39

Lagen ska styra. Domen visade klart skillnaden mellan juridiska amatörer/nämndemän (politiker) som dömer likt en jury i USA, med känslor och jurister.

Visst, det är inte en enkel fråga för självklart tycker alla (även jurister) att kvinnor ska kunna försvara sig. Men att kvinnan blivit misshandlad tidigare spelar liten roll i ett sådant här fall. Vad som verkligen hände är det som spelar roll. Hennes karl, som hon trots allt valt att stanna med (smart val?) utsatte henne för en relativt lindrig form av misshandel...och hon högg honom i bröstet med en kniv.

Jag anser att hennes agerande var logiskt och något hon absolut inte bör fällas för. Allt ansvar ligger på mannen som skapade situationen. Men mitt sätt att se på det hela delas inte av alla, eller speciellt många. Man måste nämligen dra det hela lite längre för att förstå hur mitt sätt skulle påverka andra händelser. Fundera på följande exempel för att se om du håller med mig, eller om du tycker att dagens ryggradslösa system är bättre:

Exempel 1: tre personer, vi kan kalla dem Ahmed, Ali och Mohammed (då det är rätt troligt) drar kniv mot en ensam man på gatan och säger att han ska ge ifrån sig sin telefon och plånbok. Han tar fram en revolver och skjuter ihjäl alla tre. Hade mitt sätt att resonera gällt (läs: logik, inte känslor) så hade han blivit helt friad och de tre små ligisternas familjer hade blivit utvisade.

Exempel 2: Sven och Stina vaknar mitt i natten av att någon/några stökar omkring i deras hus. De märker att tre stycken temporärt importerade chilenare håller på att rensa deras hus. Stina drar fram hagelbössan och skjuter ner en av dem, de andra två flyr. Åter igen, hade mitt sätt att resonera styrt så hade Stina friats och vi hade stängt gränsen mot Chile annat än för kvalificerad arbetskraftsinvandring.

Så, hur vill ni ha det? Ska de som begår brott hållas ansvariga för allt som händer som följd av deras handlingar, eller ska offren betraktas som förövare och förövarna som offer som idag?

machismonytt

31 december 2010 21:51

Ditt svar med citatet "valt att stanna" visar att du är nere på Läsförståelse 1 när det gäller relationer och våld.
Dina övriga exempel förstärker den bilden.

Våld i nära relationer är en mycket komplicerad del av verkligheten runt oss där skuld, skam, kärlek, smärta, djup rädsla,hopp, förtvivlan, personlighetsförändringar, skräck, ständig försoning, ekonomi, otrygghet, oro för ev barn bara är en liten liten del av en komplex situation.

Du har säkert läst i artikeln om de skador kvinnan uppvisade. Du förstår säkert att dessa skador har åsamkat stor smärta, att likna vid tortyr i hemmet.
Den som orsakat dessa skador kan knappast ha varit okunnig om vad hans handlingar lett till.
I en situation där det finns hot om ytterligare tortyr så finns bara en tanke; att undvika och att överleva.

Och detta sker i hemmet där varje människa ha rätt att vara trygg.
Vad vetskapen om risken för stark smärta och hot om det gör med en människa mentalt är sådant som du skulle kunna inhämta mer kunskap om.

För trettio år sedan ansågs misshandel, även mycket grov, i hemmet vara en familjeangelägenhet.
Trots att det då gått 120 år sedan mannen uttyckligen förbjöds att aga sin hustru, dvs att misshandla henne.
Att ändra attityder hos människor tar tid, det gäller även hos rättsväsendet.

Det har kommit fler kommentarer från män som anser att verkligheten är så lätt.
Möjligen kan det upplevas som skrämmande om kvinnor skulle ha rätt att försvara liv och lem i sitt hem vid grov misshandel.
Dessa kommentarer tyder framförallt på en stor okunskap om ämnets komplexitet, DRG kan bara uppmana till att inhämta denna kunskap.

Annars bör man själv vara medveten om att man har dessa kunskapsbrister när man uttalarar sig.